12. ANKARE: Urkraften som gör själen omöjlig att köpa

Urkraftens tre delar

Låt oss avsluta med att vända oss till en positiv tro som har berört människors hjärtan i årtusenden och fortfarande erbjuder en fast grund.

Om talet om mänsklig värdighet inte har någon grund, blir det lätt ett luftslott som rasar vid minsta påfrestning. Tron kan förankras i den bibliska  idén att vi är skapade till Guds avbild. Denna likhet manifesterar sig i vår längtan efter sanning, godhet och skönhet. Människans kärlek till vetenskap och musik är ett tecken på en djup inre förbindelse med sin Skapare. 

När tron att alla människor är skapade till Guds avbild blir en grundläggande del av vad vi är, tar vi instinktivt avstånd från förödmjukelse och avhumanisering. Det skapar ett enande band. Särskiljande identiteter (som nationalitet) blir mindre viktiga än denna förenande identitet. Det blir naturligt att tänka att den gyllene regeln och rättvisans principer gäller lika för alla. 

Lägg till detta en annan trossats. Korset och uppståndelsen är en berättelse om hur Kristus lider och dör i händerna på de mäktiga, men ändå överlever och triumferar. Detta är en fullständig omvändning av konventionell logik och världsliga principer. I stället för ”de starkares överlevnad” handlar det om ”de mildhjärtades överlevnad”.

Många i vårt samhälle attraheras av tanken på ohämmad makt. Det som börjar som en beundran för styrka och hårdhet kan utvecklas till känslokyla och råhet. Förmågan att inte bry sig blir en källa till stolthet. Hjärtlöshet blir en dygd, mildhet en svaghet. En sådan attityd passar perfekt in i den fascistiska ideologin, som glorifierar ohämmad grymhet och ser den som något som ska beundras.

Tron på korset är ett skydd mot att dras in i detta mörker. Den leder till en förvandling av hjärtat och utmanar den vanliga uppfattningen som säger att styrka ligger i förmågan att dominera. Fascinationen för makt försvinner. Mildhet, inte hjärtlöshet, är den sanna styrkan och det verkliga värdet. Även om självförsvar kan vara berättigat är det bara ett nödvändigt ont. Hårdhet får aldrig bli ett nöje eller en livsstil.

Att tro på korset är att lita på att det goda kommer att segra över det onda. Det är en skyddssymbol mot en värld där makt är rätt och hänsynslöshet är nyckeln till framgång. De troende får mod att vägra delta i spel som korrumperar själen. Det är bättre att lida orätt än att göra orätt.

Sammanfoga nu dessa två trossatser med en tredje: Gud som en andlig vägledare ut ur skugglandet. En tillitsfull tro öppnar hjärtat för möjligheten att ha fel och befriar oss från tvärsäkerhetens bojor. Det blir möjligt att hålla motsatta tankar i huvudet och att integrera. Det spelar inte längre så stor roll om ens världsbild skakas om då och då. Det finns en stadig dragning mot sanningen och det goda, mot horisonternas vidgning. Vi stiger ut ur grottans skuggvärld och in i solens ljus.

I den kristna traditionen är Gud känd som Skapare, Frälsare och Hjälpare – den gudomliga Treenigheten. Förenade utgör de en formidabel kraft mot det som förgör och för det som är gott. Tron på Gud är som ett ankare som hindrar oss från att driva iväg med strömmen. Med tro blir man svårare att köpa – mindre som en marionett, mindre böjlig för smicker och rädsla. Man lär sig att bli sin egen vagnförare. Med en tillitsfull tro är ens själ inte till salu.