3. TILLIT: Trons vågspel startar ett äventyr och ger livet en riktning

Ett andligt vaccin

Kyrkans symboler och mysterier kan verka egendomliga och uråldriga. Många avvisar dem föraktfullt som ”gamla dogmer”. Vi behöver förstå hur kraftfulla symboler kan vara. De berör på en djupare nivå och kan vara mycket starkare än ord och begrepp. Bilden av korset har påverkat hela vår kultur. Det var en vändpunkt i historien.

Före Kristus var korset en ren maktsymbol. Det var inget annat än ett brutalt avrättningsredskap. Den representerade romarrikets förmåga att förslava människor genom att skrämma dem till underkastelse.

Efter Kristus blev korset det rakt motsatta: en symbol för kärlek. Detta är ett radikalt bildspråk. Det är en berättelse om Guds medlidande med de maktlösa. Gud befinner sig inte någonstans långt borta och beskådar världens elände. Genom Kristus kommer han ned till vår jordiska och mänskliga nivå. Korset betyder att han lider med sin skapelse. Uppståndelsen betyder att han älskar den ändå och att han vill förlåta. Han utplånar inte sina fiender i eld och svavel, utan övervinner viljan att hämnas.

Många tror på Gud eftersom han har makt och kan bringa lycka och framgång. De säger att de älskar honom, men i själva verket är det gåvorna och makten de älskar. Berättelsen om korset skapar en förändring i var och en som tror på den och fattat den. Makt och maktutövning upphör att fascinera. Gudsdyrkan är inte lika med makt-dyrkan. 

Valet: Kontroll eller tillit

I ljuset av detta blir det uppenbart hur naivt det är att använda tron som en hållhake för att få kontroll över Gud. Det är en himmelsvid skillnad mellan dessa två påståenden:

• "Min tro på Kristus ger mig rätt att få en plats i paradiset."
• "Budskapet om Kristus ger mod att lita på att Gud är god."

Ligger frälsningen innanför eller utanför människans kontroll? Om vi vill uppleva att vi har saken inom vår kontroll, måste vi vara bergfast övertygade om att vi har rätt teologi och rätt fromhet. Det här skapar en enorm rädsla för att tänka fel. Resultatet blir en stark tro på sin egen felfrihet. Men om alltihop ligger utanför vår kontroll, finns inget annat att göra än att förtrösta på Gud själv.

Ett befriande vågspel

Enligt den lutherska tron är alla religiösa mutförsök verkningslösa. Tron att man kan ha kontroll över sitt eget öde är en illusion. Detta är i själva verket ett glatt budskap. Vi behöver inte tro på grund av rädsla, fåfänga och kontrollbehov. I stället öppnas vägen för en frivillig tro som berör på rätt punkt.

Bonhoeffer skrev:

Denna övning i tillit gör en del oroliga och villrådiga. De tänker: "Det måste väl ändå finnas någon egenskap man kan lyfta fram för att visa att man inte är på samma nivå som de feltroende? Annars är man ju bara en vanlig människa! Och är det inte riskabelt att vara helt beroende av Guds vilja? Då har man ju ingen som helst kontroll över situationen!"

Varför detta behov att jämföra sin tro med andras? Varför denna önskan att göra nåden till en rättighet? Vill man inte släppa taget kan äventyret aldrig börja.

Tron är ingen magisk formel som gör Gud vänligt sinnad. Tron handlar inte heller om att prestera ett visst själstillstånd för att få en biljett till himlen. Att tro är att kasta sig i Guds armar och lita på att han är god och vill hjälpa oss. Först då är det möjligt att skifta fokus till det som har verklig betydelse. Och först då är det möjligt att ta Gud och den kristna tron på verkligt allvar.

Ingen dressyr för människor!

För en del är det mer logiskt att en rätt tro ska löna sig. De tror på Jesus för att få vissa exklusiva förmåner. "Vad tjänar det annars till att vara kristen?", undrar de.

Är det inte bättre att följa honom för att man verkligen vill göra det? En sann tro är frivillig och behöver ingen belöning. Belöning och straff kan användas för att dressera djur. En människa bör utvecklas på ett annat vis: som en fri och ansvarig person med inre integritet. 

Det viktigaste i livet är sådant som medkänsla, omdöme, självinsikt, ödmjukhet, sanningskärlek, ansvarighet och integritet. Sådana här saker kan inte köpas eller tvingas fram. De sanna värdena kan bara kultiveras i en fri relation. Detta kan bli verklighet när vi tror att Guds kärlek är en omsorg om själens hälsa.

Gud och människa förenas i ett gemensamt projekt – det är detta som är innebörden i uttrycket "att följa Kristus".

Följ denne unge man!

För att få kalla sig kristen krävs två saker: att man är döpt, och att man vill följa en ung man som gick på jorden för tvåtusen år sedan. En del av hans ord och handlingar kan vara svåra att förstå eftersom han levde i en annan tid och kultur. Men det är tydligt att han hade mod och en mycket stark känsla av syfte och mening.

Det sägs att han levde i öknen i fyrtio dagar för att visa sin förmåga att stå emot frestelser. Djävulen erbjöd honom alla världens riken om han ville dyrka honom. Han avvisade erbjudandet och valde i stället den frivilliga ödmjukhetens och självuppoffringens väg. Från den stunden predikade han, utförde mirakel och botade sjuka.

Till moralisternas förtrytelse sökte han upp allt möjligt dåligt folk och åt och drack med dem. Han försökte förklara för människorna att Gud älskar syndare lika mycket som de rättfärdiga. Därför måste vi göra samma sak och visa respekt för dem som inte förtjänar det, i synnerhet våra ovänner. Vi får inte behandla våra fiender på samma sätt som de behandlar oss.

Han varnade för de religiösa pedanterna som är fixerade vid oväsentligheter och lägger tunga bördor på människorna. Varför bedömer ni inte själva vad som är rätt? frågade han. Alla bud bygger på kärleken till Gud och den gyllene regeln. En gång gjorde han sina lärjungar helt förbluffade när han tvättade deras fötter och visade att den som tjänar är större än den som härskar.

På den yttersta dagen kommer alla människor att få sina liv utvärderade, sade han. De som varit hårda och dömande mot andra kommer då att mätas med samma måttstock och förstå att de förtjänar ett hårt och oförsonligt straff. På den dagen ska det  bli klart att det viktigaste av allt är att bry sig om dem som är sämre lottade, i synnerhet de fattiga. Något som i synnerhet upprör Gud är när man kallar en annan människa för ett dumhuvud, menade han.

När han kallade sina lärjungar erbjöd han dem inte ett liv i bekvämlighet och välstånd. Tvärtom sade han att de inte kan förvänta sig några belöningar eller förmåner. De som följer honom kan inte heller räkna med att ha total kontroll över sina liv eller veta vart de är på väg. Han menade att de är deltagare i ett stort historiskt drama som ingen, inte ens han själv, har någon fullständig överblick över.

Tillit till den himmelske fadern var vad han ville lära dem. Endast genom mig, sa han, kommer ni att finna sådan tro och frihet. Det är detta som är vägen, sanningen och livet.
 

Det var sådana här saker som denne unge man gick omkring och undervisade om. Att följa i hans fotspår innebär först och främst att lära sig att inte hata och förakta.