10. X- FAKTOR: Bejaka mysteriet och uppväck en kärlek till vetenskap

Detta kapitel handlar om världens och livets uppkomst. Syftet är inte att ifrågasätta de vetenskapliga modellerna för Big Bang eller för evolutionen. Vad jag är skeptisk till är den populära men märkliga idén att dessa modeller utgör ett stöd för ateism.

I begynnelsen

Det verkar som att många troende känner ett visst obehag över Big-bang teorin. Hela världen skapades med en stor smäll, bara sådär. Vetenskapen har förklarat alltihop och någon Gud behövs inte, säger en del ateister. Många troende känner sig provocerade, medan många ateister känner sig bekräftade.

Men det kan också vara tvärtom. Den person som myntade begreppet ”Big Bang” var astronomen Sir Fred Hoyle, som var ateist. Han var till en början mycket skeptisk till hela teorin och misstänkte att dess förespråkare hade djupt religiösa motiv. I en intervju med BBC sade han ”Anledningen till att forskare gillar 'Big Bang' är att de överskuggas av [Bibelns skapelseberättelse]. Det ligger djupt i de flesta forskares psyke att tro på den första sidan i Första Moseboken.” Han uppfann termen som ett försök att göra den till åtlöje.

För en ateist som verkligen förstår sig på vetenskap kan Big Bang vara en ganska provocerande teori. Den handlar inte om universums skapelse, utan om dess historia. Närmare bestämt vad som hände under de första mikrosekunderna, timmarna och åren, och hur universum expanderade och svalnade.

Hur allting började, hur själva "explosionen" initierades, hur materien och naturlagarna skapades – detta är frågor som vetenskapen har svårt att ens spekulera om. Om ett mirakel är en händelse utan en naturlig orsak, så är hela universum ett enda gigantiskt mirakel.

Big Bang förklarar inte världens skapelse, utan dess historiska utveckling. På samma sätt förklarar darwinismen inte livets uppkomst, utan dess evolution. Hur den första levande cellen uppstod är ett notoriskt svårt pussel för vetenskapen att lösa.

De två viktigaste frågorna – världens och livets uppkomst – är obesvarade av vetenskapen. Dessa enorma kunskapsluckor kan vara en källa till obehag och irritation för ateister.

Se upp för illusionen av förståelse

Evolutions­biologen Henry Gee kritiserar massmedia och populär­vetenskapen för att de sprider missförstånd om evolutionen. I en artikel i tidskriften Nature skriver han:

Vad Gee reagerar emot är att sådana här bilder ger det felaktiga intrycket att evolutionen är en slags progressiv förbättringsprincip. Naturen skådas genom den mänskliga utvecklingsoptimismens lins. Man suggereras till att tro att det finns en i naturen inneboende kraft som drar allting mot det högre, det bättre, det starkare. 

Det råder knappast något tvivel om att arter har utvecklats över tid, men populärvetenskapen ger ibland förklaringar som inte har något med seriös vetenskap att göra. Till exempel används formuleringar som "kampen för överlevnad leder till att arterna förbättras eftersom svagheter successivt elimineras" och "naturens blinde urmakare producerar slumpvis nya prototyper" och "naturen prövar sig fram enligt principen trial and error". Och så vidare.

Detta för associationerna till konkurrerande företag som drivs till att ständigt förbättra sina produkter. Eller till innovatörer som skapar och förfinar sina uppfinningar. Man ser likheter mellan vitt skilda ting och får en stark känsla att allt går ihop – "syntes utan analys". Man tror att konkurrensen bland djur liknar konkurrensen bland människor, och att båda fallen leder till samma sorts framsteg och utveckling.

En del tror att naturen fungerar på ungefär samma vis som mänskligt skapande och uppfinnande, som är rationellt och målstyrt. Därför tror de – undermedvetet – att naturen är besjälad med en människoliknande intelligens och vilja.

Det blir smått komiskt när man märker att många, som utger sig för att vara ateister, i själva verket tror på en övernaturlig livskraft. Behov, som förnekas i det medvetna, spelar ju gärna sina spratt i det undermedvetna.

Den mystiska X-faktorn

Under en tidsrymd av hundratals miljoner år har bakterier utvecklats till lejon, fåglar och människor. Frågan är hur detta har gått till. Alla borde vara överens om att mutation och naturligt urval är åtminstone en del av förklaringen. Detta är en kombination av naturlag och slump. Vetenskapsmän är dock inte eniga om vilken av de två som är viktigast. Det finns därför två skolor där den ena betonar lag och den andra slump. 

I det andra fallet, slumpstyrd evolution, behövs ingen Gud. Detta är alltså något som går bra ihop med ateism. Vägen från bakterier till fåglar var i så fall beroende av en lång serie lyckokast.

Men hur kan man avgöra om en osannolik händelse var resultatet av en blind lyckträff eller om det var ett gudomligt underverk? Vem kan skilja mellan slump och mirakel? Slump-evolutionismen lämnar en vidöppen dörr för Gud!

Målstyrd evolution innebär att arterna har skapats av en intelligens. Denna position går bra ihop med föreställningen att Gud styr och skapar allt med sitt finger, det vill säga teism. En annan variant är livskraft-evolution, vilket påminner om någon slags panteism. Detta brukar också kallas för "vitalism".

Hur man än vrider och vänder på det så är det svårt att undkomma en mystisk X-faktor. Det är svårt att hitta en position som ger en fast och säker grund för ateism. 

Det sanna, det goda, det sköna

Om evolutionen enbart hade drivits av principen om den bäst anpassades överlevnad, skulle vi förmodligen främst värdesätta de egenskaper som främjar vår fysiska överlevnad. Men allt passar inte in i detta mönster.

Hur är det möjligt att en hjärna, som formats av livet i djungeln och på savannen, kan syssla med sådant som algebra, kvantfysik och månfärder? Hur kan man tillskriva förnuftet rent gudomliga kvalitéer, och samtidigt hävda att människan inte är något annat än ett djur?

Tänk på hur vi tar hand om andra, även om de inte direkt bidrar till vår överlevnad. Vi vårdar alla barn, oavsett förmåga, och vi tar hand om de äldre, oavsett om de är produktiva eller inte. Det är ett tydligt tecken på att vi värdesätter mer än bara överlevnad. Vi reagerar med motstånd mot kalla, rationella beräkningar som föreslår att vi ska göra oss av med de svagaste.

Och varför ligger det i våra gener att älska musik? Är inte detta en onödig egenskap för en ”överlevnadsmaskin”? Musik har varit människans ständiga följeslagare genom historien. Den är djupt rotad hennes själ. Värdet av musik är enormt, även om den inte tjänar något direkt praktiskt syfte.

Vetenskap är en strävan efter sanning. Etik är sökandet efter vad som är gott och rätt. Konst är sökandet efter det sköna. Det sanna, det goda, det sköna – detta kallas ibland för ”den platonska treenigheten”. Har detta sitt ursprung i den mystiska X-faktorn?

Om du vill ha en känsla av intellektuell kontroll är det detta du kan få: själlös materialism utan gudomlig gnista. Detta leder till självbelåtenhet som dödar andan av utforskning och nyfikenhet.

Vetenskapen har inte avmystifierat världen och kommer aldrig att göra det. Tvärtom, ju mer man upptäcker, desto mer inser man hur lite man vet. Detta gäller såväl för den enskilde individen som för vetenskapen som helhet. Mysterierna blir bara djupare och djupare.

Albert Einstein visade vägen till sann upplysning när han sade:

Vi måste släppa det intellektuella kontrollbegäret och acceptera att det finns saker vi aldrig kommer att förstå. Vi behöver röra oss bort från illusionen om förståelse och mot genuin insikt, även om den är begränsad. I denna mörka tid av växande vetenskapsfientlighet måste vi tända en gnista av kärlek till sund vetenskap och verkligt sanningssökande.