Kompassen
Den inre kompassen
Lästid ≈ 3–5 min

Absoluta nollpunkten

Låt mig börja med att berätta om bakgrunden. En gång för länge sedan hade jag en mörk och skrämmande upplevelse. Det första kapitlet i min bok Navigation i mångfalden handlar om mina erfarenheter i Tanzania och Rwanda under folkmordet 1994. Jag berättar om en färd tillsammans med en rebellofficer som visade en plats där folk blivit massakrerade. Att gå omkring bland mängder av döda kroppar är en otäck och omskakande upplevelse, kan jag lova. Ur kapitlet:


Jag klev över lik. [...] Hundra, tvåhundra, trehundra? De gick inte att räkna. [...] Det som var så slående ... var att allt var så idylliskt och fruktansvärt på samma gång. Fåglarna kvittrade, himlen var klarblå och det växte vackra blommor runt omkring. Det var en fridfull idyll förgiftad av stanken av den värsta ondska. [...] Officeren ville helst visa oss ännu mer kusligheter, men det började bli sent på eftermiddagen och vi insisterade på att få åka tillbaka. [...] En soldat vaktade med sitt gevär så att ingen skulle hoppa fram och överfalla oss i mörkret. [...] Vid niotiden passerade vi bron till Tanzania och jag drog en suck av lättnad. Det kändes som att komma ut ur helvetet.


Du kan läsa hela berättelsen här. Kapitlet avslutas med en reflektion om Gud, det onda och livets mening.


En smärtsam fråga

I boken berättar jag också om när jag drygt två år senare besökte ett rwandiskt fängelse med fångar som gjort sig skyldiga till övergreppen. Det var helt fullpackat med mångdubbelt fler fångar än fängelset var byggt för. En av dem visade mig runt och jag pratade med några av dem. Till min förvåning var de rätt vänliga och trevliga.


På fängelsegården såg jag en grupp med fångar som stod och sjöng medan en dirigerade. Efter en stund förstod jag att det var kyrkokören som övade inför mässan på söndag. Det här gjorde mig mest förbryllad. Var det verkligen dessa män som hade begått sådana fruktansvärda grymheter?


På ett konkret sätt blev jag påmind om den djupt smärtsamma fråga som många ställt sig: Hur kunde denna tragedi drabba ett land där de flesta är kristna? Vad är förklaringen till att de blev ett så enkelt byte för ondskan?

Navigation i mångfalden (bok) Skrivet om boken Navigation i mångfalden:
«I flyhänta, bitvis dramatiska texter tar han oss med till det folkmordsdrabbade Rwanda, inbördeskrigets Sri Lanka och ett absurt igenbommat Nordkorea.»
– STEFAN EDMAN, krönika i Bohusläningen

«Ur sina erfarenheter från livet reflekterar han om bistånd, filosofi och kristen tro på luthersk grund.»
– MIKAEL MOGREN, recension i Kyrkans Tidning

Den onda kedjan

En rwandisk man som hade deltagit i dödandet, men som efteråt kände djup ånger, berättade i en tidningsintervju: «Man fick beröm och blev respekterad om man dödat tutsier. Man var stolt. Vi var alla hjärntvättade, och trodde att om inte vi dödade tutsierna skulle de döda oss.»

Fotnot➔ 

Smicker och rädsla, med andra ord. Det här är en blind fläck för de kyrkor som använder hot om straff och löften om belöning för att skapa en lydig flock. De har större användning för människors svagheter (fruktan och fåfänga) än för deras starka sidor (omdöme och medkänsla).


Vad fångarna i fängelset tänkte och trodde kan jag mest spekulera om, men jag misstänker att de aldrig hade hört sådana här saker i en predikan: «Rädsla är vägen till den mörka sidan. Rädsla leder till vrede. Vrede leder till hat. Hat leder till lidande.»

Det är inte rädslan i sig som är problemet. Att kunna känna fruktan är naturligt och viktigt för överlevnaden. Vad som behövs är förmågan att hantera rädslan.


Denna förmåga är knappast medfödd. Den medfödda instinkten är att vilja få makt och kontroll över det som vållar obehag. Eller att vilja utplåna det. Finns det någon som är fri från denna arvsynd?


Det gäller att kunna bryta den onda kedjan och motstå maktens frestelser.


Hot ➔  Rädsla ➔  Vrede ➔  Hat ➔  Lidande


Fångarna i fängelset hade uppenbarligen aldrig fått lära sig att utveckla ett inre försvar mot «den mörka sidan». Är det inte sådana här saker som kyrkan borde undervisa om?


Inre hälsa

Vad som framför allt behövs är självinsikt, självkontroll och inre hälsa. Samvetets kompassnål bör reagera mer på empati och omdöme än på rädsla och smicker.

Kompass som pekar på Empati och omdöme, och inte Rädsla och smicker

Frågan är vad som kan förbättra själens hälsa. Det är inte alls säkert att det räcker med att ha upplysta värderingar och höga etiska ideal. Det är fullt möjligt att ha rätta åsikter och samtidigt ha felinställd samvetskompass. Motiv som fruktan, kontrollbegär och självrättfärdighet kan dölja sig under den välpolerade ytan.


Det finns en gammal och beprövad väg till en bättre inre hälsa, och den börjar med en tillitsfull tro. Det här blir tydligast om vi utgår från den raka motsatsen.

 

Att göra affärer med gudarna

Platons intressanta och underhållande dialog Eutyfron kan belysa saken. I denna dialog samtalade Sokrates med Eutyfron, som uppfattade sig själv som en expert på gudomliga ting. Han var nyfiken på hans teologiska kunskaper och frågade vad sann fromhet och gudaktighet egentligen är.


Eutyfron svarade på ett sätt som visade att han förmodligen inte hade funderat på den saken tidigare, men efter en stunds diskussion blev det tydligt hur han egentligen trodde. Fromhet är att göra affärer med gudarna: offer och vördnad i utbyte mot belöningar och förmåner. Genom att behaga dem kan man bringa lycka och framgång för sin familj och sin stad.


Sokrates bad honom förklara varför dessa handlingar behagar dem, men det kunde han inte riktigt svara på. Vad gudarna önskar och vill är av definitionen gott, och inte något som människan behöver förklara eller förstå, verkade han mena. Det är de som har makten, så det är bara att lyda deras befallningar.


Sokrates gillade inte det här och han tyckte att Eutyfron var lat. Det är just den här sortens makt-är-rätt-filosofi som han argumenterade emot i dialogerna. Han ville förstå vad som är rätt och sant genom att samtala och resonera sig fram.


För Sokrates var sann gudaktighet något helt annat än blind och tanklös underkastelse. Han verkade se det som en samverkan med Gud för att uppnå ett speciellt mål: att bygga upp själens hälsa. Detta kan framför allt ske genom självkännedom, integritet, måttfullhet och sökande efter godhet och sanning.

Även idag finns många som resonerar ungefär som Eutyfron och som tänker att det är möjligt att ingå ett «avtal» med högre makter: En rätt tro skall belönas med jordisk och evig lycka. Gudsbilden påminner lite grand om maffians gudfader, som ger beskydd och privilegier till dem som betalar. Integritet och karaktär har liten betydelse i en sådan tankevärld. Det här kan knappast lösa problemet med den okalibrerade kompassen.

 

Första steget på den bättre vägen

En av de mest värdefulla och befriande insikterna i den kristna traditionen är att vi behöver överge varje idé om ett avtal med Gud. Talet om nåden handlar just precis om detta. Guds välvilja går inte att köpa.


Kompass, pussel Att sluta tro på ett avtal (punkt 1) kan skapa en tillitstro (punkt 2) som gör det möjligt att ställa in kompassen (punkt 3 & 4) och lägga pusslet (punkt 5).

Det här får praktiska konsekvenser i det verkliga livet. Den inre friheten kan hjälpa oss att vidga horisonten (punkt 6) och arbeta för en bättre värld (punkt 7, 8 & 9) utan att förledas av envis dogmatism eller slapp relativism (punkt 10).

  

Tipsa om 10-stegs-guiden:

erikpleijel.se
Creative Commons-licens
Tron som vågspel och annat innehåll på webbplatsen erikpleijel.se av Erik Pleijel är licensierad under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell licens. Baserat på ett verk på erikpleijel.se & undersidor. Tillstånd utöver denna licens kan vara tillgängligt på epost. Tecknad präst: © BradFitzpatrick.com; Sengångare: friendlystock.com; Lutherrosen: Daniel Csörföly CC BY-SA 3.0. Boken Navigation i mångfalden är © Copyright, utom Kapitel 1, som är Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell licens.


Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du användningen av cookies.

Acceptera