X-faktorn
erikpleijel.se; Tecknad präst; Tron som vågspel: Från tvärsäker till omdömesgill – i tio steg
Den mystiska X-faktorn     Lästid ≈ 6–7 min

I begynnelsen

Det verkar som att många troende känner ett visst obehag över Big-bang teorin. Hela världen skapades med en stor smäll, bara sådär. Vetenskapen har förklarat alltihop och någon Gud behövs inte, säger en del ateister.


Det borde vara precis tvärtom. Den som myntade begreppet «Big bang» var astronomen Sir Fred Hoyle, som var ateist. Han var skeptisk till hela teorin och han misstänkte att de som skapat den hade djupt religiösa motiv. Tanken att universum har en begynnelse kan nämligen vara provocerande för ateister.

Vetenskapen har naturligtvis inte förklarat universums uppkomst. Big bang handlar inte om världsalltets skapelse utan om dess historia. Närmare bestämt vad som hände de första mikrosekunderna, timmarna och åren och hur universum expanderade och svalnade. 

Andromedagalaxen
Ett underverk?

Hur allting började, hur själva «explosionen» initierades, hur materien och naturlagarna skapades – detta är frågor som vetenskapen har svårt att ens spekulera om. Om ett mirakel är en händelse utan en naturlig orsak, så är hela universum ett enda gigantiskt mirakel.


Förnuftstron skadar förnuftet

Ateism som trosåskådning bör respekteras. Det är en fullt förståelig reaktion på världens ondska och elände. Men ateism med vetenskapliga anspråk brukar hänga ihop med tron på förnuftets omnipotens. Ingenting överstiger vetenskapens förmåga, säger de förnuftstroende. Big bang, livets uppkomst och utveckling, materiens och medvetandets gåtor – allting kan förklaras i det mänskliga förnuftets ljus. 


Det är lite grand som mannen som en kväll letar efter sin borttappade nyckel under ljuset av en gatlampa. Är du säker på att du tappade nyckeln just här? undrar någon. Den måste finnas här någonstans, svarar han, det är ju bara meningsfullt att leta där det är ljust. 


Det man inte har kunskap om existerar inte. Denna mentalitet är populär eftersom den ger illusionen att hela verkligheten ligger innanför förnuftets maktområde. I stället för att söka efter genuint rationella förklaringar, nöjer man sig med rationaliseringar. Bortförklaringar, skenförklaringar eller undanflykter – vad som helst duger, bara man slipper erkänna sin okunnighet.


Det är klokast att acceptera att verkligheten är större än människans fattningsförmåga. Det finns ett okänt X som vi aldrig kan få grepp om. Den, som vågar förlora kontrollen på den punkten, kan bli bättre på att skilja mellan rationalitet och rationaliseringar.

Vägskyltar: Vilja till sanning / Vilja till kontroll
Vetenskapens vägval

För mycket syntes

Om förnuftets allmakt blir en ideologi kan allting «förklaras». Känslan att allt går ihop kan bero på rena missuppfattningar. Evolutionsbiologen Henry Gee kritiserar massmedia och populärvetenskapen för att de sprider missförstånd om evolutionen. I en artikel i tidskriften Nature skriver han:

 

Vi har alla sett reklamen. En rad av figurer som går från vänster till höger: först en apa som lufsar på alla fyra; sedan en halvt upprättgående man med ett svagt sken av intelligens och som kanske håller i en yxa; längre fram en lång och stolt man som bär på ett spjut och har päls; och till slut, användaren av den senaste bilen eller tvättmaskinen. Rubriken handlar om avancemang och progression och säger någonting i stil med «Evolution – nästa steg».

Vad Gee reagerar emot är att sådana här bilder ger det felaktiga intrycket att evolutionen är en slags progressiv förbättringsprincip. Naturen skådas genom den mänskliga utvecklingsoptimismens lins. Man suggereras till att tro att det finns en i naturen inneboende kraft som drar allting mot det högre, det bättre, det starkare etc. «Populärdarwinism» kunde man kalla det.

 

Evolutionen är naturligtvis ett historiskt faktum, men populärvetenskapen ger ibland förklaringar som inte har något med seriös vetenskap att göra. Till exempel används formuleringar som «kampen för överlevnad leder till att arterna förbättras eftersom svagheter successivt elimineras» och «naturens blinde urmakare producerar slumpvis nya prototyper» och «naturen prövar sig fram enligt principen trial and error». Och så vidare.


Detta för associationerna till konkurrerande företag som drivs till att ständigt förbättra sina produkter. Eller till innovatörer som skapar och förfinar sina uppfinningar.


Populärdarwinisterna ser likheter mellan vitt skilda ting och får en stark känsla att allt går ihop – syntes utan analys. Konkurrens bland djur liknar konkurrens bland människor, och båda fallen tänks leda till samma sorts framsteg och utveckling.


De tror att naturen fungerar på ungefär samma vis som mänskligt skapande och uppfinnande, som är rationellt och målstyrt. Därför tror de – undermedvetet – att naturen är besjälad med en människoliknande intelligens och vilja.


Det blir smått komiskt när man märker att många, som utger sig för att vara ateister, i själva verket tror på en övernaturlig livskraft. Behov, som förnekas i det medvetna, spelar ju gärna sina spratt i det undermedvetna.


Lag eller slump?

Under en tidsrymd av en miljard år har bakterier utvecklats till lejon, fåglar och människor. Är livet resultatet av blinda och själlösa naturkrafter?


Seriösa vetenskapsmän resonerar på ett sätt som är mer analytiskt. Mutation och naturligt urval är en kombination av naturlag och slump. Vetenskapsmän är dock inte eniga om vilken av de två som är viktigast. Det finns därför två skolor där den ena betonar lag och den andra slump. 

Fiskgjuse
Varför skapade evolutionen fåglar? Berodde det på en lycklig slump och rena tillfälligheter? Eller finns det någon slags evolutionär naturlag som ökar chanserna?

För att förstå skillnaden kan man föreställa sig hur det går till på ett kasino där hasardspelaren står mot «huset» (det vill säga kasinoägaren). Ett spel som till exempel roulette är designat så att huset alltid vinner i längden. För att gå med vinst måste huset försäkra sig om att det har oddsen och sannolikhetslagarna på sin sida. Hasardspelaren kan dock vinna om han har tur. Han måste således förlita sig på slumpen. Eller så hoppas han på ett underverk.


Vi kan leka med tanken att vi skickar ut rymdskepp för att besöka miljontals beboeliga planeter i universum. Säg att en samling vetenskapsmän slår vad om vad vi kommer att finna.


Ju mer evolutionen är en lag, desto mer precisa förutsägelser kan göras. De som tänker att evolutionen är extremt lagbunden, skulle satsa på att det finns liv på varje planet, och att där finns varelser som liknar dem som finns på jorden: blommor, träd, fåglar, lejon och elefanter etc. Överallt blir resultatet ungefär detsamma.


De som tror att evolutionen är mindre lagbunden, skulle satsa på att det finns organismer på en del planeter, men att de utvecklas på olika vis på varje planet. Vi kommer inte nödvändigtvis att finna lejon och fåglar, men ändå komplexa organismer av något slag.


En del vetenskapsmän gör en kalkyl och kommer fram till att sannolikheten är försvinnande liten. Livets uppkomst och utveckling beror på en fantastisk tur. De skulle satsa på att vi är ensamma i universum. Om liv mot förmodan har skapats någon annanstans, är det mest troligt att bakterier för alltid förblir bakterier och inte utvecklas till komplexa arter.


Naturvetenskap vs. slump-tro

Sanna naturvetare söker efter lagbundenheter i naturen och försöker förklara dem. Forskningen är analytisk och kretsar kring observationer, experiment, Dna-molekyler och proteiner. I likhet med kasinoägaren, är de intresserade av matematiska beräkningar av oddsen.


En del har en stark tro på slumpens förmåga att åstadkomma underverk. De baserar sin övertygelse på tro och hopp snarare än förnuft. Slump-troende beräknar inte oddsen och tänker inte analytiskt. De befinner sig på ungefär samma intellektuella nivå som hasardspelare som drabbats av speldjävulen.

 

Fyra möjligheter

Om evolutionen är lagbunden är det svårt att frigöra sig från tanken att allting var planerat från början. Varför är naturlagarna formulerade på ett sådant vis att materien är självskapande och utvecklar liv?


Lag-evolution kan leda till föreställningen om Gud som naturens lagstiftare. När han väl satt igång allting, låter han naturen sköta sig själv. Det är detta som brukar kallas för deism. 

Tecknad präst; Fyra alternativ: 1. Lag-evolution (Deism) 2. Slump-evolution (Ateism) 3. Målstyrd evolution (Teism) 4. Livskraft-evolution (Panteism)
«Kristen tro går utmärkt ihop med evolutionen!», säger en del. Lite analyser och distinktioner kanske vore på sin plats. Vilken slags tro, och vilken slags evolution?

I det andra fallet, slump-evolution, behövs ingen Gud. Detta är alltså något som går bra ihop med ateism. Vägen från bakterier till fåglar var i så fall beroende av en lång serie lyckokast. 


Slump-evolutionismen lämnar samtidigt en vidöppen dörr för Gud. Hur kan man avgöra om en osannolik händelse var resultatet av en blind lyckträff eller om det var ett äkta underverk? Vem kan skilja mellan slump och mirakel? 


Målstyrd evolution innebär att fåglar har designats av en intelligens. Denna position går bra ihop med föreställningen att Gud styr och skapar allt med sitt finger, det vill säga teism.


En annan variant är livskraft-evolution, vilket påminner om någon slags panteism. Detta brukar också kallas för «vitalism».


Hur man än vrider och vänder på det, kommer en mystisk X-faktor och spökar.


Natur och kultur

Det finns ingenting som ligger utanför förnuftets maktsfär, menar materialisterna. Men en sak som inte är så lätt att förklara är det faktum att vi människor är kulturvarelser som sätter värde på det som är sant, gott och vackert – «den platonska treenigheten». Varför ligger det i människans gener att älska musik, till exempel? Är inte det en ganska onödig egenskap för en överlevnadsmaskin?


Forskning och framsteg minskar världens mysterium, säger en del. I själva verket är det precis tvärtom. För hur är det möjligt att en hjärna, som formats av livet i djungeln och på savannen, kan syssla med sådant som algebra, kvantfysik och månfärder? Hur kan man tillskriva förnuftet rent gudomliga kvalitéer, och samtidigt hävda att människan inte är något annat än ett djur?

 

Säg att den mänskliga hjärnan blott och enbart är en produkt av rena tillfälligheter. I så fall är det tveksamt om vi skulle kunna göra saker som inte är förknippade med vår fortplantning och överlevnad. Vi skulle definitivt inte kunna föra några abstrakta resonemang om förnuftets förmåga.


Om vi antar att vi är skapade av den rena slump-evolutionen, måste vi drivas till ett tvivel på det mänskliga förnuftet som är så radikalt att vi inte ens skulle kunna lita på vår förmåga att tvivla. Uppenbarligen är vi totalt beroende av vad-det-nu-är-som-skapat-oss och vi kan inte förminska det utan att förneka oss själva. Detta mystiska X är själva förutsättningen för förnuftet.

 

Att ha den exakt rätta lösningen på evolutionsmysteriet är kanske inte det viktigaste. Nyfikenhet och öppenhet går inte ihop med behovet att till varje pris klamra sig fast vid någon princip. Viljan till sanning är inte detsamma som det ohämmade begäret att ha rätt. 


Det är bättre att odla ett genuint intresse för naturen. Och för filosofi. Vi behöver ta med både natur och kultur i beräkningarna. 

Startsida     Kompassen
Steg noll     Punkt 1-5
Punkt 6-10     BOK     KAPITEL 1

Tipsa om 10-stegs-guiden:

erikpleijel.se
Creative Commons-licens
Tron som vågspel och annat innehåll på webbplatsen erikpleijel.se av Erik Pleijel är licensierad under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell licens. Baserat på ett verk på erikpleijel.se & undersidor. Tillstånd utöver denna licens kan vara tillgängligt på epost. Tecknad präst: © BradFitzpatrick.com; Sengångare: friendlystock.com; Lutherrosen: Daniel Csörföly CC BY-SA 3.0. Boken Navigation i mångfalden är © Copyright, utom Kapitel 1, som är Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell licens.


Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du användningen av cookies.

Acceptera