Klokhet, Rättrådighet, Måttfullhet, Mod.
varför vi behöver
dem idag!
Är det inte just den här typen av otyglad «frihet» som skapar polarisering. Till exempel: debatter där alla pratar förbi varandra – personangrepp, stereotyper och elakheter – ointresse för andra synpunkter – envis tvärsäkerhet och extrema åsikter.
Handlar inte sann frihet om att befrias från sådana snäva och egocentriska horisonter?
Polariseringens dumheter gör det svårt att hitta lösningar på de akuta problem som plågar vår värld. Tänk om det finns ett kraftfullt motgift som vi har förbisett? Kanske finns det gamla och beprövade insikter som kan öppna vägen till verklig frihet?
Syftet med denna 8-stegs guide är att visa hur vi kan återuppliva något som nästan glömts bort i vår tid: de sju klassiska dygderna. Tro, hopp och kärlek är starka livskrafter. Tillsammans med de andra dygderna (klokhet, rättrådighet, måttfullhet, mod) gör de oss mycket bättre rustade att möta vår tids utmaningar. Sann frihet är oerhört kraftfull! Häng med på en upptäcktsfärd!
En orsak till polarisering är dålig religion. Den lockar fram det sämsta i människan: rädsla, trångsynthet, själviskhet, hat, fördomsfullhet etc. Det paradoxala är att man säger sig tro på en kärleksfull Gud. Hur går det ihop?
Ett möjligt svar är att det är en tro på villkorlig kärlek. Genom att ställa villkor försöker man kontrollera folk: «Om du sköter dig blir du belönad och slipper straff!» Om detta går för långt kan det förkväva mänsklig utveckling och mognad.
Kyrkan talar om ovillkorlig kärlek. En sådan tro handlar inte om kontroll utan tillit. Den baseras inte på belöning och straff, utan på frihet och ansvar. Detta öppnar upp en bättre väg.
Man hånskrattar och gör sig lustig över andra eftersom det är roligt. Skadeglädje är en källa till – glädje. Även känslan att vara kränkt kan bli en ond njutning. Det kan nämligen ge en förevändning att få rasa ut, i lustfyllt vredesmod.
Behagliga känslor = goda känslor?
Detta är ofta fallet, men inte alltid. Det finns ju dåliga saker som kan kännas behagliga, till exempel njutningen att vara elak, lusten att döma, ljuva hämndkänslor, maktberusning.
Hat och förakt är lockande men djupt bedrägliga känslor. De är «sötsmakande gift». De kan kännas bra, men de skadar själen och försvagar förnuftet. De blåser upp egot och ger en falsk känsla av att vara överlägsen och smart. Denna illusion drabbar hela samhällen och drar ned världen i fördärvet.
Det är lite grand som att sitta fast i ett beroende av en drog. Nyckeln till frihet är någon form av «avgiftning» och «rehabilitering».
Här är det kristna sättet att angripa problemet: Belöningar och hot fungerar inte. Det skapar bara rädsla och gör allting värre. Det måste ske varsamt och kärleksfullt. Kyrkan har utvecklat ritualer för att hantera det här. «Förlåt oss våra skulder», ber man, «rädda oss från det onda».
Att följa Kristus innebär först och främst att lära sig att inte hata och förakta andra människor. Detta kan liknas vid en livslång avgiftningskur.
«Känn dig själv!», sade de gamla grekerna. Det gäller att lära sig att skilja mellan bra och dåliga känslor. Och att skapa sundare tankebanor och bättre vanor.
Att förstå världen och livet är lite grand som att lägga pussel.
Det är enkelt och roligt att pussla ihop saker! Med hjälp av envishet och dåligt omdöme går det att skapa vilken bild som helst. Man utgår från den bild man vill se – och anpassar bitarna därefter.
Så skapas till exempel konspirationsteorier. Hur blir sådana idéer populära och sprids som virus?
Det är smickrande att tro att man har ett skarpt sinne som kan genomskåda allt. Det är behagligt att leva i illusionen att vara smartare än alla dessa «experter». Att lyssna på andra synpunkter stör den behagliga självkänslan. Det är pinsamt och sårande för egot att erkänna sina misstag.
Envis tvärsäkerhet är en tro på sin egen felfrihet. Vår tids evangelium – «tro på dig själv!» – underblåser bara sådana egocentriska passioner. Våra intellektuella blockeringar och fixeringar hamnar i världens centrum.
Det här är en djup ofrihet. Om vi vill vara fria behöver vi ett annat livscentrum. En tro baserad på tillit kan rubba vår självcentrering på ett sunt sätt. Den ger mod att erkänna att man kan tänka fel ibland.
Insikten att man kan ha fel är inte en svaghet utan en styrka. Det är grunden för kritiskt tänkande och gott omdöme.
Tro och förnuft är ofta i konflikt med varandra, men det behöver inte vara så. De kan också samverka. Uttryckt på symbolspråk: Jerusalem kan skapa en allians med Aten.
I den polariserade debatten är det många som vräker ur sig precis vad som faller dem in. Med envis tvärsäkerhet ger de överförenklade lösningar på komplexa problem. «Fritt tänkande», kallar man det.
Filosofen och folkbildaren Alf Ahlberg menade att fritt tänkande är något helt annat. Han skrev:
Det finns en sak som kan vidga våra begränsade horisonter och det är klassisk bildning. Det kan till exempel betyda att lära känna andra epoker genom att studera historia. Mänsklighetens samlade erfarenheter är en enorm skattkammare med kunskap. Det kan också innebära att intressera sig för andra kulturer och länder.
För att kunna foga ihop livets pussel behövs vidare vyer och mindre tvärsäkerhet.
Det behövs fler motgift mot polariseringen. Yoda i Star Wars sade:
Det är förstås viktigt att kunna känna rädsla och vrede. Det kan handla om ens överlevnad. Vrede kan i vissa lägen vara en viktig drivfjäder. Men det finns en risk.
Mod innebär att rädslan inte får styra över förnuftet. Det gäller att hålla huvudet kallt för att se klarare.
Rättrådighet handlar om att stå emot maktens frestelser. «Allt är tillitåtet för den som har makt» – detta är en nervkittlande dröm som ger näring åt alla möjliga rubbade idéer, både bland ledare och vanligt folk.
Hopp (i den kristna betydelsen) är en livskraft som «inte är av denna världen», och som är oberoende av livets växlingar. Den är en livskälla även när framtiden ser mörk ut.
För att kunna lösa vår tids problem behövs praktisk klokhet, sunt förnuft och gott omdöme. Den polariserade debatten undergräver detta. Skälet är att många dras till ytterligheter och har obalanserade åsikter.
Praktisk klokhet hör ihop med måttfullhet, menade Aristoteles. Vi behöver ofta finna den gyllene medelvägen och inte gå till överdrift åt något håll. I beslutssituationer gäller det att varken överreagera eller underreagera.
Ibland måste vi ta tydlig ställning i en fråga. Men mycket ofta måste vi hitta den rätta balansen mellan två motsatta poler. Det kan till exempel handla om
Något som ofta präglar debatten är det politiskt korrekta och det politiskt inkorrekta.
Båda kan vara skadliga om de drivs till sin spets. Varför inte ta det bästa av båda? Man kan vara både sanningsenlig och hänsynsfull. Det är möjligt att ha två motsatta idéer i huvudet samtidigt!
Att integrera innebär att kunna foga ihop olika aspekter av oss själva till en sammanhängande helhet. Det handlar också om att förstå olika och motsägande perspektiv av världen.
Vår värld behöver fler som väljer vägen till integrering.