”Var dig själv” – gör det oss bättre eller sämre?

”Mina föräldrar var nazister,” sade hon. ”Och de lärde mig att vara autentisk.”

Jag blev smått chockerad. Vad menade hon?

Vi samtalade i en kyrklig ungdomsgrupp, och hon förklarade att hon senare hade vänt sig bort från den ideologi hon vuxit upp med.

Att vara autentisk – att vara sann mot sig själv – var något jag själv trodde starkt på. Hur kunde ett sådant ideal kopplas till nazismen? 

När hon fortsatte att beskriva sina föräldrars världsbild minns jag att jag tänkte: det här låter lite grand som Nietzsche – betoningen på gränslös självhävdelse, förakt för hämningar och moraliska begränsningar, ”viljan till makt”. Jag började ana hur det trots allt kunde hänga ihop.

Vad betyder det egentligen att ”vara autentisk”? Många uppfattar det som att ge fritt utlopp för sina känslor och inte hålla dem tillbaka. Med en sådan tolkning hade till och med en SS-officer kunnat tro att han levde ”autentiskt” och ”ärligt”. Utan en etisk polstjärna förfaller autenticitet lätt till grymhet.

Men det kan också betyda något helt annat: att leva i linje med sina värderingar och övertygelser. Det innebär att bli en väl integrerad människa vars tankar, känslor och handlingar drar åt samma håll – någon med inre styrka att stå emot inte bara yttre tryck, utan också sina egna impulser.

Båda dessa synsätt kallas autentiska. Här finns ett vägskäl som leder i helt olika riktningar.

Frågan är inte bara vilken väg som känns mest tilltalande och befriande, utan också vart varje väg slutligen leder.

Nästa gång någon uppmanar dig att ”vara sann mot dig själv”, be om ett förtydligande. Sann mot vad, egentligen? Mot en flyktig känsla eller mot goda värden?  Är det en ursäkt för att ge utlopp för sina råa impulser? Eller är det att vara sann mot det som är sant?

På ett djupare plan blir det en fråga om identitet. Vem vill du vara när du är dig själv? Somliga väljer klokt, andra väljer oklokt.

Djupdykning

Att vara autentisk kan förstås på mycket olika sätt: som ohämmad passion – eller som integritet.

I inledningskapitlet i Navigation i mångfalden beskriver jag en omskakande upplevelse under folkmordet i Rwanda 1994. Där blev det tydligt för mig hur ohämmade passioner kan sluta i moralisk kollaps.

I en andra bok, Faustisk pakt, nej tack, utforskar jag ett alternativ. Där visar jag hur de sju klassiska dygderna utgör en urgammal och beprövad väg mot att bli en mer välintegrerad människa. Du kan läsa boken gratis på denna webbplats.