Debatter där alla bara talar förbi varandra – personangrepp, stereotyper och elakheter – ointresse för andra synpunkter – envis tvärsäkerhet och extrema åsikter.

Polariseringens dumheter gör det svårt att hitta lösningar på de akuta problem som plågar vår värld.

Tänk om det finns ett kraftfullt motgift som vi har förbisett? Kanske finns det gamla och beprövade insikter som kan vara till hjälp?

Syftet med denna text är att visa hur vi kan återuppliva något som nästan glömts bort i vår tid: de sju klassiska dygderna. Tro, hopp och kärlek är starka livskrafter. Tillsammans med de andra dygderna (klokhet, rättrådighet, måttfullhet, mod) gör de oss mycket bättre rustade att möta vår tids utmaningar. 

Den farliga fällan som alla borde vara medvetna om

Varför är sociala medier så asociala? Varför är kommentarsfält så fulla av hån, påhopp och småsinta elakheter? Svaret är nog rätt enkelt: Det är tillfredsställande att vara elak.

Man hånskrattar och gör sig lustig över andra eftersom det är roligt. Skadeglädje är en källa till – glädje. Även känslan att vara kränkt kan bli en ond njutning. Det kan nämligen ge en förevändning att få rasa ut, i lustfyllt vredesmod.

Hat och förakt är lockande men djupt bedrägliga känslor. De är "sötsmakande gift". De kan kännas bra, men de skadar själen och försvagar förnuftet. De blåser upp egot och ger en falsk känsla av att vara överlägsen och smart. Denna illusion drabbar hela samhällen och drar ned världen i fördärvet.

Det är lite grand som att sitta fast i ett beroende av en drog. För att befrias behövs något slags "avgiftning" och "rehabilitering". Det gäller att lära sig att skilja mellan bra och dåliga känslor. Och att skapa sundare tankebanor och bättre vanor.

Religion kan både hjälpa och stjälpa 

En orsak till polarisering är dålig religion. Den lockar fram det sämsta i människan: rädsla, trångsynthet, själviskhet, hat, fördomsfullhet etc. Det paradoxala är att man säger sig tro på en kärleksfull Gud. Hur går det ihop?

Ett möjligt svar är att det är en tro på villkorlig kärlek. Genom att ställa villkor försöker man kontrollera folk: "Om du har en rätt tro får du evig lycka och alla möjliga jordiska privilegier!".

Det är viktigt att lära sig att skilja mellan bra och dåliga känslor. Men hur är det möjligt i en miljö där känslorna manipuleras? Detta kanske direkt undergräver den förmågan. Risken är att de troende känner glädje över onda ting, utan att riktigt förstå misstaget. Så skapas "toxisk religion".

Kyrkan talar om ovillkorlig kärlek. En sådan tro handlar inte om kontroll utan tillit. Den baseras inte på belöning och straff, utan på frihet och ansvar. Målet är inte att bli som ett "väldresserat husdjur" utan att bli en sann människa.

Så hur kan man ta sig ur den farliga fällan? Här är det kristna sättet att angripa problemet: Att vara kristen är att vara en lärjunge till Kristus. Det innebär att lära sig saker och att växa. Tillit ger frihet från rädsla och prestationsångest. Det ger också mod till självrannsakan och självkännedom.

Först och främst behöver man lära sig att inte hata och förakta andra människor. Vilket är lättare sagt än gjort! 

Tillit stärker förnuftet på ett överraskande sätt

Konspirationsteorier blir ofta populära och sprids som virus. De skapas när man pusslar ihop en verklighetsbild på ett slarvigt sätt.

Med hjälp av envishet och dåligt omdöme går det att skapa vilken bild som helst. Man utgår från den bild man vill se – och anpassar bitarna därefter.

För att lägga pusslet rätt, måste man erkänna att man kan tänka fel ibland. Varför är det så svårt?

Det är smickrande att tro att man har ett skarpt sinne som kan upptäcka mönster och avslöja dolda hemligheter. Att misstro experter och vetenskapsmän ger en känsla att vara otroligt smart. De blir mindre och man själv blir större. Att lyssna på andra synpunkter stör den behagliga självkänslan.

Det här är misstro med ett överlägset hånleende. Misstron kan gå för långt och bli ett behov, en drivkraft, en livshållning. Den kan bli en mörk destruktiv kraft som skadar själen och blåser upp ett falskt självförtroende.

En tillitsfull tro har ett annat livscentrum. Man behöver inte hänga upp allting på sina "klyftiga" idéer och sin smarthet. Detta frigör från intellektuella låsningar. 

Tillitstron ger styrka att erkänna att man kan tänka fel. Insikten att man kan ha fel är grunden för ett sunt kritiskt tänkande och ett gott omdöme.

Finns det fler botemedel mot envis tvärsäkerhet?

Känslan av tvärsäkerhet är ofta inget annat än just detta: en känsla. Det är sällan frukten av ett skarpt intellekt.

Inte nog med det. Tvärsäkerhet förstärks ofta av okunnighet. Ju mindre man förstår, desto mer bergsäker blir man i sina övertygelser. Det är ofta de som vet minst som är mest benägna att spela besserwissrar.

För att frigöra sig från denna tankefälla behöver man vidga sina perspektiv på olika sätt.

Ett bra och intressant sätt att göra detta är klassisk bildning. Det kan till exempel betyda att lära känna andra epoker genom att studera historia. Mänsklighetens samlade erfarenheter är en enorm skattkammare med kunskap.

Ett annat sätt är att möta människor från främmande kulturer och länder.

När horisonterna vidgas, uppstår en ny känsla: insikten hur lite man vet. Detta är grunden för den sanna klokheten, menade Sokrates.

Sociala medier gör oss rastlösa och ofokuserade. Bildning förutsätter att man kan läsa långsamt och reflektera.

Gå med i alliansen mot den mörka sidan!

Det behövs fler motgift mot polariseringen. Yoda i Star Wars sade:

Det är förstås viktigt att kunna känna rädsla och vrede. Det kan handla om ens överlevnad. Vrede kan i vissa lägen vara en viktig drivfjäder. Men det finns en risk. 

Mod innebär att rädslan inte får styra över förnuftet. Det gäller att hålla huvudet kallt för att se klarare.

Rättrådighet handlar om att vara principfast och att stå emot maktens frestelser. "Allt är tillitåtet för den som har makt" – detta är en nervkittlande dröm som ger näring åt alla möjliga rubbade idéer, både bland ledare och vanligt folk.

Hopp (i den kristna betydelsen) är en livskraft som "inte är av denna världen", och som är oberoende av livets växlingar. Den är en livskälla även när framtiden ser mörk ut.

En mycket viktig egenskap som behövs idag

För att kunna lösa vår tids problem behövs praktisk klokhet, sunt förnuft och gott omdöme. Den polariserade debatten undergräver detta. Skälet är att många dras till ytterligheter och har obalanserade åsikter.

Praktisk klokhet hör ihop med måttfullhet, menade Aristoteles. Vi behöver ofta finna den gyllene medelvägen och inte gå till överdrift åt något håll. I besluts­situationer gäller det att varken över­reagera eller under­reagera. 

Ibland måste vi ta tydlig ställning i en fråga. Men mycket ofta måste vi hitta den rätta balansen mellan två motsatta poler. Det kan till exempel handla om

Så länge man är totalt fastlåst i någon av dessa motpoler, är det är omöjligt att utveckla en praktisk klokhet. Det gäller att kunna hålla ihop en komplicerad verklighet – att kunna integrera.

Ett exempel på förmågan att integrera

Debatter präglas ofta av en kamp mellan det politiskt korrekta och det politiskt inkorrekta.

Den som är välintegrerad är inte fastlåst vid det ena eller det andra. Det är möjligt att ha två motsatta idéer i huvudet samtidigt. Man kan vara både sanningsenlig och hänsynsfull.

Att integrera innebär att kunna foga ihop olika aspekter av oss själva till en sammanhängande helhet. Det handlar också om att förstå olika och motsägande perspektiv av verkligheten. Världen är komplex! Det är viktigt att undvika överförenklingar.

Ett val med dramatiska konsekvenser

Kloka kvinnor och män i alla tider har förstått detta: För att bidra till ett bättre samhälle behövs först en inre integrering av själen. Ett samhälle utan välintegrerade ledare riskerar att förfalla till tyranni, varnade Platon. Det är gammal vishet och det är lika relevant idag.