Vem har styrkan att motstå frestelsen?

Enligt legenden är en faustisk pakt ett avtal med djävulen, en pakt där någon byter sin själ och moraliska integritet mot makt. Vem har styrkan att avvisa erbjudandet? Detta är vår tids ödesfråga.

Demagogerna – maktspelets mästare – har slutit en faustisk pakt. Dessa figurer appellerar till människor som desperat söker en frälsare. De spelar på känslor som rädsla och stolthet. De utnyttjar okunnighet, sår splittring och underblåser fördomar. De undergräver tilliten till demokratiska institutioner.

Deras handlingar vittnar om en djup inre tomhet. För att fylla detta tomrum har de ett omättligt behov av att skapa en personkult och exploatera andra. De har offrat sin moraliska integritet för personlig vinning – och vill att andra ska göra samma korrupta bytesaffär.

Deras anhängare har också slutit pakten. De beundrar sina ledare eftersom de ostraffat kan strunta i lagar och regler. De roas av skamlösheten, buffligheten, mobbningen och elakheterna. Kärnan i lockelsen är den nervkittlande känslan av styrka och makt. I processen förlorar de både förnuft och medkänsla. Det är en populistisk maktkult.

De som avvisar pakten är de som odlar tro, hopp, kärlek, vishet, rättrådighet, måttfullhet och mod. Dessa sju klassiska dygder utgör grunden för en motkraft och ett bålverk mot demagogins lockelser. Lär dig det klassiska sättet att bygga motståndskraft mot den faustiska pakten!

Mod: undvik vägen till den mörka sidan

Vi lever i en värld som slits sönder av starka passioner. Debatter har blivit till skyttegravskrig, där man slungar elakheter mot varandra. Hat och rädsla sprids i stor skala på nätet. 

Rädsla lockar inte fram det bästa i oss. Den kända filmkaraktären Yoda, från Star Wars, sade:

Det är förstås viktigt att kunna känna både rädsla och vrede. Det är naturliga reaktioner som ibland kan vara avgörande för överlevnaden. Vrede kan i vissa lägen vara en viktig drivkraft. Men det är en risk om dessa känslor lämnas okontrollerade.

• Rädsla kan skapa hjärnspöken.
• Vrede kan skapa tunnelseende.
• Hat kan skapa blindhet.

Rädsla kan skapa känslor som grumlar omdömet och hindrar oss från att tänka klart. Mod är det främsta skyddet mot den ”mörka sidan”. Vi får inte låta rädslan styra över förnuftet. Det gäller att inte låta fantasin skena iväg i stressiga situationer.

Stoiskt mod är en viktig del av det andliga immunförsvaret.

Rättrådighet: stå emot maktens frestelser

”Om du har makt kan du göra vad du vill” – fantasier om oinskränkt maktutövning kan vara mycket nervkittlande, och djupt farliga. Sådana känslor grumlar omdömet och ger näring åt alla möjliga skruvade idéer. 

För att hålla denna känsla i schack, behöver vi dygden rättrådighet. Det handlar om att öva sig själv i att vara principfast och stå emot maktens frestelser. Att ha makt ger inte rätt att göra vad som helst.

Låt rättrådigheten styra: håll lagen, handla hederligt och var sanningsenlig. Gör det i smått såväl som stort, och gör det även om det inte ger direkt personlig vinning. Odla en känsla av personligt ansvar. Blir inte fascinerad av storslagna uppvisningar av rå makt.

Genom att öva sig i självkontroll och handla hedervärt utvecklar man sann styrka. Dessa vanor är också ett skydd mot maktberusningens vanvett.

Kärlek: ett botemedel mot giftiga känslor

Varför är sociala medier så asociala? Varför är kommentarsfält så fulla av hån, påhopp och småsinta elakheter? Svaret är rätt enkelt: Det är tillfredsställande att vara elak.

Man hånskrattar och gör sig lustig över andra eftersom det är roligt. Skadeglädje är en källa till – glädje. Även känslan att vara kränkt kan bli en ond njutning. Det kan nämligen ge en förevändning att få rasa ut, i lustfyllt vredesmod.

Ofta är det så, men inte alltid. Det finns ju dåliga saker som kan kännas behagliga, till exempel, njutningen att vara elak, lusten att döma, ljuva hämndkänslor, maktberusning. Finns det någon av oss som är helt fri från det här och som aldrig lurar sig själv?

Många människor tror på en allomfattande kärlek som lyser upp själens mörka skrymslen, men utan att skapa rädsla. Denna tro uppmuntrar till självrannsakan och självkännedom. Detta är centralt i den kristna tron, där det kallas för gudomlig kärlek. Den ses som en livskraft som botar eller åtminstone mildrar giftiga känslor.

Det finns goda skäl att genomgå denna ”avgiftning”. Hat och förakt kan skada den intellektuella hälsan. Dessutom är de som gillar att hata lätta att manipulera. Sluga demagoger kan enkelt få dem att dansa efter deras pipa, genom att spela på rätt knappar.

Tro: ett botemedel mot ohälsosam misstro

Varför blir falska konspirationsteorier ofta populära och sprids som ett virus? Kanske är svaret detta: Det kan vara smickrande att tro att man har ett skarpt sinne som kan avslöja dolda hemligheter. Att misstro experter och vetenskapsmän ger en känsla att vara otroligt smart. Vad de säger avvisas ett överlägset hånleende. De blir mindre och man själv blir större.

Vetenskapsmän är inte perfekta, så ibland kan det vara berättigat att vara skeptisk. Men det finns en osund och sjuklig form av misstro som kommer från rädsla och svag självkänsla. En sådan misstro blåser upp egot som en tom ballong.

Här är ett botemedel som kan verka lite märkligt, men som är förvånansvärt kraftfullt. Många människor tror att det finns en Högre Makt (Gud) som vi inte har någon kontroll över. Tro blir då en andlig övning i att ge upp kontrollen, en övning i tillit. En tillitsfull tro är som ett språng ut i det okända. Det innebär att acceptera att det finns saker som är större än oss och som ligger bortom vår förståelse.

En tillitsfull tro är en livskraft som botar oss från giftig misstro. Konspirationsteorier förlorar sin attraktion och dragningskraft. Huruvida de är sanna eller inte är en annan sak. Men deras lockelse bleknar.

På ett överraskande sätt kan tron bli en god vän till vetenskapen!

De sju klassiska dygderna.

Vishet: se upp för tvärsäkerhetens tokerier

Känslan av tvärsäkerhet är ofta inget annat än just detta: en känsla. Det är sällan frukten av ett skarpt intellekt. Inte nog med det. Tvärsäkerhet förstärks ofta av okunnighet. Ju mindre man förstår, desto mer bergsäker blir man i sina övertygelser. Denna tendens förvärras av informationsbubblor där fördomar alltid bekräftas och aldrig rubbas.

För att frigöra sig från denna tankefälla behöver man vidga sina perspektiv och utforska världen. Ett sätt att göra detta är att träffa människor från andra kulturer och länder. Ett annat är att lära sig om andra tidsepoker genom att studera historia. Mänsklighetens samlade erfarenheter är en enorm källa till kunskap.

När horisonterna vidgas, uppstår en ny känsla: Det finns mycket man inte vet. Sokrates menade att sann vishet börjar med att inse och erkänna vår okunnighet.

Detta bjuder in oss till att söka kunskap utan fördomar och med en vilja att lära. Att utforska världen blir ett äventyr fullt av överraskningar.

Måttfullhet: dras inte till ytterligheter

Demagoger har en slug intelligens som gör att de kan samla på sig makt och rikedomar. De drivs av en omättlig girighet och glupskhet. För dem är “tillräckligt” och “förnöjsamhet” okända begrepp.

Det är ingen bra idé att välja ledare som inte kan styra sig själva! Deras brist på självkontroll – deras oförmåga att moderera sina begär – gör dem djupt olämpliga att leda. De har inte det som krävs för att förbättra världen: praktisk klokhet och gott omdöme. Eftersom de underblåser splittring och polarisering har de en tendens att inta radikala positioner och ha obalanserade åsikter.

Enligt Aristoteles är praktisk klokhet relaterad till måttfullhet och självkontroll. Ofta handlar det om att hitta den gyllene medelvägen och inte gå för långt åt något håll. I beslutssituationer är det viktigt att inte överreagera eller underreagera.

Ibland måste vi ta tydlig ställning i en fråga. Men mycket ofta måste vi hitta den rätta balansen mellan två motsatta poler. Det kan till exempel handla om

• idealism och realism
• enhet och mångfald
• kollektivism och individualism
• ordning och frihet.

Det gäller att kunna hålla ihop en komplicerad verklighet – att kunna integrera.

Hopp: ett botemedel mot cynism

Det dystra tillståndet världen gör det frestande att bli cynisk. Det ger en tillfällig lättnad och skyddar oss från besvikelse. Men cynismen kan också dränera vår livskraft och göra oss håglösa. Vi tappar tålamodet med det långsamma och mödosamma arbetet med att förbättra saker i små steg. Den frestar oss att ansluta oss till krafter som river ned snarare än bygger upp. Cynism kan skapa en ”aptit på kaos”.

Vad är motgiftet till destruktiv cynism? Naiv optimism och en rosenröd syn på världen är skör och kan lätt krossas av händelser. Hopp, å andra sidan, har en andlig kvalitet som är starkare och djupare. Det är en livskraft som ”inte är av denna världen” och som överskrider verklighetens begränsningar. Den är relativt oberoende av livets upp- och nedgångar och är en källa till styrka även när framtiden ser dyster ut. 

Den antinazistiske motståndskämpen Dietrich Bonhoeffer beskrev det som ”en livskraft, en kraft att hoppas där andra resignerar, en kraft att hålla huvudet högt där allt ser ut att slå fel, en kraft att bära bakslag, en kraft som inte släpper ifrån sig framtiden till pessimisten utan tar den i anspråk för hoppet.” 

Tid för motstånd

Bonhoeffer var en luthersk präst i Tyskland. När nazisterna kom till makten på 1930-talet inspirerade han unga människor att bygga upp en andlig motståndskraft och rusta dem för att stå emot dessa mörka makter. Människor med en tro som hans, kan vara den inspiration vi behöver idag.

Även vi lever i en farlig tid. Aukto­ritära ledare blir populära genom att under­blåsa hat och slå sönder sam­hällen. De gör den ”mörka sidan” nerv­kittlande och under­hållande. Känslorna svallar högt. Vi får inte gripas av panik eftersom rädsla kan leda in på samma farliga väg. ”Själsförgiftning” hindrar personlig mognad och utveckling.

Låt oss motverka rädsla med mod, maktens lockelser med rätt­rådig­het, toxiska känslor med kärlek, patologisk misstro med tillits­tro, trång­synthet med vishet, extrem­ism med mått­fullhet, och cynism med hopp. Vi måste visa att de klassiska dygderna är bättre och mer attraktiva än demagogernas maktkult!

Låt oss vidga horisonterna och fördjupa analysen. Fortsätt till nästa sida!