Det var en skrämmande upplevelse som inspirerade mig till att skriva detta.

1994 arbetade jag med ett vatten- och byggprojekt i Tanzania. En dag hörde jag på radion att det pågick fruktansvärda saker i grannlandet Rwanda. Ett plan med Rwandas och Burundis presidenter hade skjutits ned och våldsamheter hade brutit ut. Det rapporterades om massakrer och att rebeller hade gjort framryckningar. Några veckor senare hörde jag att hundratusentals människor hade flytt till Tanzania. Jag bestämde mig för att ställa upp som volontär för en hjälporganisation för att arbeta med vatten och sanitet.

Jag fick en unik möjlighet att resa långt in i Rwanda tillsammans med en rebellofficer. Han visade en plats där tusentals människor hade massakrerats. Att gå bland döda kroppar var en överväldigande och chockerande upplevelse.

Folkmord är den värsta tänkbara konsekvensen av ohämmad polarisering. Åsynen av så mycket död gjorde problemet mycket verkligt och konkret för mig. Det satte igång en jakt efter att hitta en motkraft.

Detta är temat för denna webbplats. Jag vill bjuda in dig att följa med på denna upptäcktsresa!

1. Att stå emot den mörka sidan

Låt oss börja med ett citat från en känd filmkaraktär. Yoda i Star Wars sade:

Det är förstås viktigt att kunna känna rädsla och vrede. Det kan handla om ens överlevnad. Vrede kan i vissa lägen vara en viktig drivfjäder. Men det finns en risk. 

• Rädsla kan skapa hjärnspöken.
• Vrede kan skapa tunnelseende.
• Hat kan skapa blindhet.

Rädsla kan lätt grumla tänkandet och försämra omdömet. Mod innebär att rädslan inte får styra över förnuftet.

De små, lite skrämmande utmaningarna i vardagen kan vara en hälsosam övning för själen. Det handlar om att lära sig att hålla huvudet kallt för att kunna se klarare. Det är inte alltid lätt, men det är något man kan arbeta med. Detta är den första försvarslinjen mot “den mörka sidan“.

Vad drev de unga männen i Rwanda till ett så fruktansvärt mördande? Jag tror att det var den berusande maktkänslan.

Okontrollerad maktutövning kan vara mycket upphetsande, även om man lever under mindre extrema omständigheter. ”Om du har makt kan du göra vad du vill” – detta är en nervkittlande fantasi som ger näring till alla möjliga skruvade idéer, både bland ledare och vanliga människor.

För att motverka detta behövs rättrådighet. Det handlar om att vara principfast och motstå maktens frestelser. Makt är inte rätt. I konflikter är det viktigt att följa krigets lagar. I vardagslivet måste vi vara medvetna om vår makt och utöva självbehärskning och självkontroll.

Det dystra tillståndet världen gör det frestande att bli cynisk. Det ger en tillfällig lättnad och skyddar oss från besvikelse. Men cynismen kan också dränera vår livskraft och göra oss håglösa. Den frestar oss att ansluta oss till krafter som river ned snarare än bygger upp. Den tar bort motivationen att göra saker och ting bättre. Cynism kan skapa en ”aptit på kaos”.

Vad är motgiftet mot en sådan destruktiv cynism? Naiv optimism och en rosenröd syn på världen är skör och kan lätt krossas av händelser. Hopp, å andra sidan, har en andlig kvalitet som är starkare och djupare. Det är en livskraft som ”inte är av denna världen”. Den överskrider verklighetens begränsningar. Den är relativt oberoende av livets upp- och nedgångar. Det är en källa till styrka även när framtiden ser dyster ut.

Låt oss motverka rädsla med mod, maktens tjusning med rättrådighet och cynism med hopp! Målet är att skapa bättre tankebanor. Lägg märke till att detta är en inre kamp. Detta kommer att vara viktigt när vi tittar på nästa punkt.

2. En motkraft till avhumanisering

Det kan vara frestande att betrakta oss själva som moraliska och civiliserade, och samtidgt stämpla främmande folk som barbariska och djuriska. Detta kan få oss att tro att vi har rätt att bekämpa eller till och med eliminera andra folk.

När vi avhumaniserar andra, undergräver vår egen mänsklighet. Om man kallar andra för ”monster” riskerar man att själv bli ett ”monster”. Men man kan vara så fångad i detta tankesätt att man inte ser ironin och självmotsägelsen.

Kärlek är en andlig kraft som leder till en förvandlande insikt. Låt mig försöka klargöra hur det kan vara så!

Varför är sociala medier så asociala? Varför är kommentarsfält så fulla av hån, påhopp och småsinta elakheter? Svaret är nog rätt enkelt: Det är tillfredsställande att vara elak.

Man hånskrattar och gör sig lustig över andra eftersom det är roligt. Skadeglädje är en källa till – glädje. Även känslan att vara kränkt kan bli en ond njutning. Det kan nämligen ge en förevändning att få rasa ut, i lustfyllt vredesmod.

Ofta är det så, men inte alltid. Det finns ju dåliga saker som kan kännas behagliga, till exempel, njutningen att vara elak, lusten att döma, ljuva hämndkänslor, maktberusning. Finns det någon av oss som är helt fri från det här och som aldrig lurar sig själv?

Hat och förakt kan vara lockande men djupt bedrägliga känslor. De är "sötsmakande gift". De kan kännas bra, men de skadar själen och försvagar förnuftet. De blåser upp egot och ger en falsk känsla av att vara överlägsen och smart. Denna illusion drabbar hela samhällen och drar ned världen i fördärvet.

Det är lätt att bli inlåst i en fälla. Vi gillar giftiga känslor eftersom de känns behagliga. Och vi är ovilliga att erkänna misstaget eftersom det känns pinsamt. Det är lite grand som att sitta fast i ett beroende av en drog.

Villkorslös kärlek kan befria oss från denna fälla. Den är som solen som lyser upp själens mörka skrymslen, men utan att skapa rädsla. Vissa traditioner förknippar detta med gudomlig kärlek. Det ger mod till självrannsakan och självkännedom.

Detta befriar oss också från en farlig illusion: tron på vår egen moraliska överlägsenhet och förträfflighet. Självgodhet och egenrättfärdighet blockerar vägen till att växa och utvecklas som människa.

När vi ser dramat i världen enbart som en kamp mellan 'vi' och 'dem' – 'vi' som är goda mot 'dem' som är onda – då eldar vi på polariseringen. Kampen mellan gott och ont utspelar sig också inom oss själva. Det gäller att erkänna och arbeta med våra egna skuggsidor. 

När vi genomgår denna omvandling framstår hela världen i ett nytt ljus. Vi blir mycket mindre benägna att avhumanisera andra.

3. En överraskande väg till klokhet

Falska konspirationsteorier blir ofta populära och sprids som virus. De skapas när man pusslar ihop en verklighetsbild på ett slarvigt sätt. Med hjälp av envishet och dåligt omdöme går det att skapa vilken bild som helst. Man utgår från den bild man vill se – och anpassar bitarna därefter.

För att lägga pusslet rätt, måste man inse att man kan tänka fel ibland. Men att erkänna detta kan vara svårt och pinsamt.

Det är smickrande att tro att man har ett skarpt sinne som kan upptäcka mönster och avslöja dolda hemligheter. Att misstro experter och vetenskapsmän ger en känsla att vara otroligt smart. Vad de säger avvisas ett överlägset hånleende. De blir mindre och man själv blir större.

Vetenskapsmän är inte perfekta, så misstro kan ibland vara berättigat. Men det finns en osund och sjuklig form av misstro som kommer från otyglad rädsla och svag självkänsla. Då kan den bli en mörk destruktiv kraft som blåser upp ett falskt självförtroende.

Känslan av tvärsäkerhet är ofta inget annat än just detta: en känsla. Det är sällan frukten av ett skarpt intellekt. Inte nog med det. Tvärsäkerhet förstärks ofta av okunnighet. Ju mindre man förstår, desto mer bergsäker blir man i sina övertygelser. Denna tendens förvärras av informationsbubblor där fördomar alltid bekräftas och aldrig rubbas.

Så vad är motkraften till allt detta? Ett botemedel mot envis tvärsäkerhet är en tillitsfull tro. Detta kan beskrivas som en andlig övning i att förlora kontrollen. Tillit är ett språng ut i det okända. Det befriar från behovet av intellektuell kontroll och ger styrka att erkänna att man kan tänka fel.

Insikten om att man inte är ofelbar frigör från intellektuella blockeringar. Ens egen inbillade smarthet blir mindre viktig. Insikten att man kan ha fel är grunden för ett sunt kritiskt tänkande och ett gott omdöme.

Det kan kännas obehagligt och oroväckande att erkänna att det finns saker i världen som ligger bortom vår fattningsförmåga. Det kan vara lite sårande för egot att tänka att det finns vetenskapsmän som är smartare än man själv. Men med en tillitsfull tro försvinner detta obehag. Det blir lättare att acceptera att det finns sådant som är större än oss själva och att vår förståelse är begränsad. Tron kan vara en drivkraft för att utforska världen med ett öppet sinne.

Förmågan att lösa livets stora pussel är nyckeln till klokhet och vishet. För att utveckla denna förmåga måste vi vara villiga att erkänna vår felbarhet och skaffa oss en bredare världsbild. Ett sätt att göra detta är att träffa människor från andra kulturer och länder. Ett annat är att lära sig om andra tidsepoker genom att studera historia. Mänsklighetens samlade erfarenheter är en enorm källa till kunskap.

Sociala medier gör oss rastlösa, ofokuserade och splittrade. Det är viktigt att sakta ned, läsa böcker och ta sig tid att reflektera.

4. Måttfullhet som motvikt till extremism

För att kunna lösa vår tids problem behövs sunt förnuft och gott omdöme. Detta brukar kallas för praktisk klokhet. Den polariserade debatten undergräver detta. Skälet är att många dras till ytterligheter och har obalanserade åsikter.

Praktisk klokhet hör ihop med måttfullhet, menade Aristoteles. Vi behöver ofta finna den gyllene medelvägen och inte gå till överdrift åt något håll. I besluts­situationer gäller det att varken över­reagera eller under­reagera. 

Ibland måste vi ta tydlig ställning i en fråga. Men mycket ofta måste vi hitta den rätta balansen mellan två motsatta poler. Det kan till exempel handla om

• idealism och realism
• enhet och mångfald
• kollektivism och individualism
• ordning och frihet.

Det gäller att kunna hålla ihop en komplicerad verklighet – att kunna integrera.