Polariseringens dumheter gör det svårt att hitta lösningar på de akuta problem som plågar vår värld.

Tänk om det finns ett kraftfullt motgift som vi har förbisett? Kanske finns det gamla och beprövade insikter som kan ge oss nya och fräscha perspektiv på problemet?

1. Se upp för kontrollerande religion

En orsak till polarisering är dålig religion. Den lockar fram det sämsta i människan: rädsla, trångsynthet, själviskhet, hat, fördomsfullhet etc. Det paradoxala är att man säger sig tro på en kärleksfull Gud. Hur går det ihop?

Ett möjligt svar är att det är en tro på villkorlig kärlek. Genom att ställa villkor försöker man kontrollera folk: «Om du sköter dig blir du belönad och slipper straff!» Om detta går för långt kan det förkväva mänsklig utveckling och mognad. 

2. Ta språnget till ren tillit

Kyrkan talar om ovillkorlig kärlek. En sådan tro handlar inte om kontroll utan tillit. Den baseras inte på belöning och straff, utan på frihet och ansvar. Detta öppnar upp en bättre väg.

3. Hantera behagliga men giftiga känslor

Man hånskrattar och gör sig lustig över andra eftersom det är roligt. Skadeglädje är en källa till – glädje. Även känslan att vara kränkt kan bli en ond njutning. Det kan nämligen ge en förevändning att få rasa ut, i lustfyllt vredesmod.

Behagliga känslor = goda känslor?

Detta är inte nödvändigtvis samma sak! Det är lätt att lura sig själv. 

Hat och förakt är lockande men djupt bedrägliga känslor. De är «sötsmakande gift». De kan kännas bra, men de skadar själen och försvagar förnuftet. De blåser upp egot och ger en falsk känsla av att vara överlägsen och smart. Denna illusion drabbar hela samhällen och drar ned världen i fördärvet.

Det är lite grand som att sitta fast i ett beroende av en drog. Nyckeln till frihet är någon form av «avgiftning» och «rehabilitering».

Här är det kristna sättet att angripa problemet: Belöningar och hot fungerar inte. Det skapar bara rädsla och gör allting värre. Det måste ske varsamt och kärleksfullt. Kyrkan har utvecklat ritualer för att hantera det här. «Förlåt oss våra skulder», ber man, «rädda oss från det onda». Att följa Kristus skulle kunna beskrivas som en livslång avgiftningskur. Att hantera känslor av hat och förakt är lättare sagt än gjort, och det sker inte på en dag.

Ovillkorlig kärlek och tillitsfull tro ger mod att vidkännas sina misslyckanden och felsteg. Det här skapar en speciell sorts inre styrka som behövs för att växa och utvecklas.

«Känn dig själv!», sade de gamla grekerna. Det gäller att lära sig att skilja mellan bra och dåliga känslor. Och att skapa sundare tankebanor och bättre vanor. 

4. Ha mod att erkänna misstag

Att förstå världen och livet är lite grand som att lägga pussel. 

Det är enkelt och roligt att pussla ihop saker! Med hjälp av envishet och dåligt omdöme går det att skapa vilken bild som helst. Man utgår från den bild man vill se – och anpassar bitarna därefter.

Så skapas till exempel konspirationsteorier. Hur blir sådana idéer populära och sprids som virus?

Förnuftet kan bli fastlåst i en fälla: Det är smickrande att tro att man har ett skarpt sinne som kan genomskåda allt. Det är behagligt att leva i illusionen att vara smartare än alla dessa «experter». Att lyssna på andra synpunkter stör den behagliga självkänslan. Det är pinsamt och sårande för egot att erkänna sina misstag.

Somliga förväxlar tvärsäkerhet med en «stark tro». I själva verket är det en tro på sin egen felfrihet och syndfrihet. Det är en egocentrisk tro och raka motsatsen till en sann tro.

En tro baserad på tillit ger mod att erkänna att man kan tänka fel ibland. Insikten att man kan ha fel är inte en svaghet utan en styrka. Det är grunden för kritiskt tänkande och gott omdöme.

Tro och förnuft är ofta i konflikt med varandra, men det behöver inte vara så. De kan också samverka. Uttryckt på symbolspråk: Jerusalem kan skapa en allians med Aten.

5. Utveckla ett intresse för bildning

I den polariserade debatten läggs det ofta fram tvärsäkra svar på komplexa problem. Det finns en sak som kan motverka det här och det är bildning.

Vi behöver lära oss att foga ihop världens och livets pussel på ett klokare sätt.

6. Utveckla en sund inre styrka

Det behövs fler motgift mot polariseringen. Yoda i Star Wars sade:

Det är förstås viktigt att kunna känna rädsla och vrede. Det kan handla om ens överlevnad. Vrede kan i vissa lägen vara en viktig drivfjäder. Men det finns en risk. 

Mod innebär att rädslan inte får styra över förnuftet. Det gäller att hålla huvudet kallt för att se klarare.

Rättrådighet handlar om att skapa inre ordning, menade Platon. Till exempel gäller det att kunna motstå maktens frestelser.

Hopp (i den kristna betydelsen) är en livskraft som «inte är av denna världen», och som är oberoende av livets växlingar. Den är en livskälla även när framtiden ser mörk ut.

7. Utveckla en praktisk klokhet

För att kunna lösa vår tids problem behövs praktisk klokhet, sunt förnuft och gott omdöme. Den polariserade debatten undergräver detta. Skälet är att många dras till ytterligheter och har obalanserade åsikter. 

Ofta gäller det att hitta rätt balans mellan två motpoler. Det kan till exempel handla om

• idealism och realism
• enhet och mångfald
• kollektiv och individ
• ordning och frihet.

8. Utveckla förmågan att integrera

Något som ofta präglar debatten är det politiskt korrekta och det politiskt inkorrekta. 

• Politiskt korrekt innebär att vara respektfull men inte uppriktig. Det leder lätt till hyckleri.
• Politiskt inkorrekt innebär att säga vad man tycker utan att visa respekt. Det leder lätt till mobbning.

Vår värld behöver fler som väljer vägen till integrering.