Debatter där alla bara talar förbi varandra – personangrepp, stereotyper och elakheter – ointresse för andra synpunkter – envis tvärsäkerhet och extrema åsikter.

Polariserade debatter kan vara oerhört frustrerande och enerverande. De gör det svårt att hitta gemensamma lösningar på de akuta problem som plågar vår värld.

Tänk om det finns ett kraftfullt motgift som vi har förbisett? Kanske finns det gamla och beprövade insikter som kan vara till hjälp?

Syftet med denna text är att visa hur vi kan återuppliva något som nästan glömts bort i vår tid: de sju klassiska dygderna. Tro, hopp och kärlek är starka livskrafter. Tillsammans med de andra dygderna (klokhet, rättrådighet, måttfullhet, mod) gör de oss mycket bättre rustade att möta vår tids utmaningar.

Polarisering splittrar, integrering förenar. Hur vänder man om och hittar en bättre väg?

En farlig fälla som alla borde vara medvetna om

Varför är sociala medier så asociala? Varför är kommentarsfält så fulla av hån, påhopp och småsinta elakheter? Svaret är nog rätt enkelt: Det är tillfredsställande att vara elak.

Man hånskrattar och gör sig lustig över andra eftersom det är roligt. Skadeglädje är en källa till – glädje. Även känslan att vara kränkt kan bli en ond njutning. Det kan nämligen ge en förevändning att få rasa ut, i lustfyllt vredesmod.

Hat och förakt är lockande men djupt bedrägliga känslor. De är "sötsmakande gift". De kan kännas bra, men de skadar själen och försvagar förnuftet. De blåser upp egot och ger en falsk känsla av att vara överlägsen och smart. Denna illusion drabbar hela samhällen och drar ned världen i fördärvet.

Det är lite grand som att sitta fast i ett beroende av en drog. För att befrias behövs något slags "avgiftning" och "rehabilitering". Det gäller att lära sig att skilja mellan bra och dåliga känslor. Och att skapa sundare tankebanor och bättre vanor.

Religion kan både hjälpa och stjälpa 

En orsak till polarisering är dålig religion. Den lockar fram det sämsta i människan: rädsla, trångsynthet, själviskhet, hat, fördomsfullhet etc. Det paradoxala är att man säger sig tro på en kärleksfull Gud. Hur går det ihop?

Ett möjligt svar är att det är en tro på villkorlig kärlek. Genom att ställa villkor försöker man kontrollera folk: "Om du har en rätt tro får du evig lycka och alla möjliga jordiska privilegier!".

Det är viktigt att lära sig att skilja mellan bra och dåliga känslor. Men hur är det möjligt i en miljö där känslorna manipuleras? Detta kanske direkt undergräver den förmågan. Risken är att de troende känner glädje över onda ting och att de är ovilliga att erkänna misstaget. Då skapas "toxisk religion".

En del kyrkor talar om ovillkorlig kärlek. En sådan tro handlar inte om kontroll utan tillit. Den baseras inte på belöning och straff, utan på frihet och ansvar. Målet är inte att bli som ett "väldresserat husdjur" utan att bli en sann människa.

Med denna tro som grund är det möjligt att ta itu med kärnproblemet.

Befrielse från en illusion

Så hur kan man ta sig ur den farliga fällan? Här är det kristna sättet att angripa problemet: Att vara kristen är att vara en lärjunge till Kristus. Det innebär att lära sig saker och att växa. Tillit ger frihet från rädsla och prestationsångest. Det ger också mod till självrannsakan och självkännedom.

Först och främst behöver man lära sig att inte hata och förakta andra människor. Vilket är lättare sagt än gjort! 

Gå med i alliansen mot den mörka sidan!

Vi behöver hantera destruktiva sidor som vi bär inom oss. Yoda i Star Wars sade:

Det är förstås viktigt att kunna känna rädsla och vrede. Det kan handla om ens överlevnad. Vrede kan i vissa lägen vara en viktig drivfjäder. Men det finns en risk. 

Mod innebär att rädslan inte får styra över förnuftet. Det gäller att hålla huvudet kallt för att se klarare.

Rättrådighet handlar om att vara principfast och att stå emot maktens frestelser. "Allt är tillitåtet för den som har makt" – detta är en nervkittlande dröm som ger näring åt alla möjliga rubbade idéer, både bland ledare och vanligt folk.

Hopp (i den kristna betydelsen) är en livskraft som "inte är av denna världen", och som är oberoende av livets växlingar. Den är en livskälla även när framtiden ser mörk ut.

Tillit är en livskraft som stärker förnuftet

Falska konspirationsteorier blir ofta populära och sprids som virus. De skapas när man pusslar ihop en verklighetsbild på ett slarvigt sätt.

Med hjälp av envishet och dåligt omdöme går det att skapa vilken bild som helst. Man utgår från den bild man vill se – och anpassar bitarna därefter.

För att lägga pusslet rätt, måste man inse att man kan tänka fel ibland. Men att erkänna detta kan vara svårt och smärtsamt.

Det är smickrande att tro att man har ett skarpt sinne som kan upptäcka mönster och avslöja dolda hemligheter. Att misstro experter och vetenskapsmän ger en känsla att vara otroligt smart. Vad de säger avvisas ett överlägset hånleende. De blir mindre och man själv blir större.

Experter är inte perfekta, så misstro kan ibland vara berättigat. Men det finns en osund och sjuklig form av misstro som kommer från otyglad rädsla och svag självkänsla. Då kan den bli en mörk destruktiv kraft som blåser upp ett falskt självförtroende.

Människans själ behöver en livskälla för att fungera väl! En tillitsfull tro har ett nytt livscentrum: Gud. Ens egen inbillade smarthet blir mindre viktig. Insikten om att man inte är ofelbar frigör från intellektuella blockeringar.

Tillitstron ger styrka att erkänna att man kan tänka fel. Insikten att man kan ha fel är grunden för ett sunt kritiskt tänkande och ett gott omdöme.

Konsten att förena olikheter och motsatser

Något som ofta skapar polarisering är kampen mellan det politiskt korrekta och det politiskt inkorrekta.

Den som är välintegrerad är inte fastlåst vid det ena eller det andra. Det är möjligt att ha två motsatta idéer i huvudet samtidigt. Man kan vara både sanningsenlig och hänsynsfull.

Att integrera innebär att kunna foga ihop olika aspekter av oss själva till en sammanhängande helhet. Det handlar också om att förstå olika och motsägande perspektiv av verkligheten. Världen är komplex. Det är viktigt att undvika överförenklingar. 

Kloka kvinnor och män i alla tider har förstått detta: För att bidra till ett bättre samhälle behövs först en inre integrering av själen. Ett samhälle utan välintegrerade ledare riskerar att förfalla till tyranni, varnade Platon. 

Han menade att nyckeln till integrering är en gudomlig förenande kraft. Han kallade den för ”det godas idé". Detta är den högsta principen som ger mening, syfte och värde åt allt i världen. Han liknade den vid solen, som får allting att framstå i ett bättre ljus.

Envis tvärsäkerhet botas med vidgade horisonter

Känslan av tvärsäkerhet är ofta inget annat än just detta: en känsla. Det är sällan frukten av ett skarpt intellekt.

Inte nog med det. Tvärsäkerhet förstärks ofta av okunnighet. Ju mindre man förstår, desto mer bergsäker blir man i sina övertygelser. Denna tendens förvärras av informationsbubblor där fördomar alltid bekräftas och aldrig rubbas.

För att frigöra sig från denna tankefälla behöver man vidga sina perspektiv. Ett sätt är att möta människor från främmande kulturer och länder.

Ett annat sätt är bildning. Det kan till exempel betyda att lära känna andra epoker genom att studera historia. Mänsklighetens samlade erfarenheter är en enorm skattkammare med kunskap.

När horisonterna vidgas, uppstår en ny känsla: Det finns mycket man inte vet. Denna insikt är grunden för den sanna klokheten, menade Sokrates.

Sociala medier gör oss rastlösa, ofokuserade och splittrade. Bildning är en stark motkraft. Det är viktigt att sakta ned och ta sig tid att reflektera.

Vår värld behöver fler med praktisk klokhet

För att kunna lösa vår tids problem behövs sunt förnuft och gott omdöme. Detta brukar kallas för praktisk klokhet.

Den polariserade debatten undergräver detta. Skälet är att många dras till ytterligheter och har obalanserade åsikter.

Praktisk klokhet hör ihop med måttfullhet, menade Aristoteles. Vi behöver ofta finna den gyllene medelvägen och inte gå till överdrift åt något håll. I besluts­situationer gäller det att varken över­reagera eller under­reagera.

Ibland måste vi ta tydlig ställning i en fråga. Men mycket ofta måste vi hitta den rätta balansen mellan två motsatta poler. Det kan till exempel handla om